The small world - part 7
När jag kom hem sprang jag direkt upp på mitt rum och slängde mig på sängen, Louis in i rummet och märkte nog att nått var fel, jag hade ju bara sprungit upp på mitt rum utan att säga hej eller nått. Han fråga vad som hade hänt och jag berättade hela historien.
- Men du hon kommer tillbaka! Man märkte verkligen hur mycket ni gillade varandra. Jag säger inte det här för att göra dig glad utan för att det är sant. sa Louis
Han hade rätt och jag orkade inte bara ligga där och gråta hela dagen så jag bestämde mig för att bara vara med killarna. ''Tack Louis!'' sa jag och kramade om honom, han var den bästa vännen man kunde ha.
När vi kom ner så kollade killarna på mig med ett frågetecken, jag var för ledsen för att berätta så Louis fick göra de. Alla kom fram och kramade om mig när Louis hade berättat, jag visste att mina vänner alltid fanns där för mig och det var jag väldigt tacksam för.
2 månader senare...
Mileys perspektiv
Månaderna hade gått så fort och vi hade hunnit göra mycket. Chace hade tillexempel tagit med mig på någon fin fest, det var riktigt roligt eftersom jag inte kände någon. Men jag kunde inte hjälpa att jag börjat tänka på Harry, vi hade inte träffats sen jag berättade för honom att jag och Chace var tillsammans. Det var han jag berättade allt för och jag bara sårade honom. Dag efter dag kom jag på att jag verkligen gillade honom. Och dag efter dag kom jag på att jag inte ville vara med Chace längre, det var Harry som var den rätta. Den som betydde mest för mig borta, kanske hela mitt liv. Jag hade gått runt och tänkt ganska mycket på hur jag skulle säga till Chace, hur skulle jag kunna säga att jag måste göra slut för att jag helt plötsligt kom på att han inte är den rätta? Det går inte att säga så, jag måste komma på nått sätt. Ju senare dessto jobbigare blir det, ju tidigare ju bättre blir det. Men tänk om Harry har en ny tjej, jag menar vi har ju inte snackat på 2 månader. Det är väldigt länge, jag väcktes ur mina tankar när Chace ringde. Det var nu jag tog modet och sa att jag behövde snacka, han lät lite orolig när jag sa de. Och han ska vara de, men jag måste göra det här nu.
Efter 15min var jag framme hos Chace, jag måste göra de här! Kom igen Miley du klarar det här, tänkte jag för mig själv. Jag tog ett djupt andetag och knackade på dörren. Vi gick mot hans rum och sattes oss på hans säng och jag började prata, han såg helt chockad ut när jag sa det. Och jag kunde inte hålla mina tårar inne, det var jobbigt det här. Men jag visste att det var det rätta.
- Du ska veta att jag alltid kommer att älska dig vad som än händer! sa jag och kramade om honom
- Jag älskar dig Miley no mather what.
- Jag hoppas vi fortfarande kan vara vänner? frågade jag eller jag hoppas verkligen det. Men när jag sa dom orden ''vänner'' så var det som om en kniv stack mig i hjärtat, så jag sprang därifrån allt vad jag hade. Jag stannade inte och jag kände hur regnet rann ner för mig och gjorde mig helt blöt. Jag sprang och sprang och jag hade hamnat utanför Harrys hus.
Jag knackade på dörren och ner kom hans mamma, vi kände varandra lite granna men när hon såg mig så kramade hon om mig utan att säga nått. Jag försökte andas lungt men det gick inte, jag var ledsen och anfådd inte bästa kombinationen direkt. När jag kände att jag kunde prata så frågade jag om Harry var hemma men det var han inte. Hon sa att han skulle komma hem om cirka 10min och att jag kunde gå upp till hans rum och vänta. Jag kände att hans mamma och jag redan hade förstärkt vår relation efter bara det här.
Jag gick upp på hans rum och satte mig i hans säng, mina tårar hade precis slutat.
Harrys perspektiv
Jag och killarna hade varit med varandra väldigt mycket och det kändes bra, sen Miley kom så var jag bara med henne. Men efter det hon berättade så kunde jag inte snacka med henne, det var för jobbigt.
Killarna och jag hade varit och badat hela dagen men när klockan var 5 så stack jag hem. Louis körde hem mig och jag sa sedan hejdå till alla. Jag gick mot dörren och ropade ''Jag är hemma!'' Jag hörde mamma säga hej och så gick jag upp mitt rum. Precis när jag öppnade dörren såg jag Miley, hon var helt förstörd. Hon var blött och helt svart runt ögonen. Jag sprang fram till min säng där hon satt och kramade om henne. Jag klarade inte av att se henne så här.
Miley perspektiv
När jag hör en röst som säger ''jag är hemma!'', det lät exakt som Harrys röst.
Man hörde fotsteg i trappan, någon öppnade dörren. Han stannade upp och kollade på mig, för det första så såg jag helt förskräcklig ut, jag hade kollat mig i spegeln i hans rum och för det andra så hade jag inte träffat honom på jätte länge. Mina tårar började direkt rinna och han sprang fram till och sattes sig brevid mig och bara kramade om mig. Jag hade saknat honom så otroligt mycket och att inte snacka med honom på 2 månader var hemskt. Det var som att torrtera sig själv.
När han släppt mig så hade mina tårar lugnat ner sig och jag kunde äntligen prata men när jag precis skulle säga nått så började Harry:
- Vad har hänt du ser helt förstörd ut!?
Jag berättade sedan för honom vad som hänt under senaste tiden och han satt och lyssnade. När jag avslutat meningen så kramade han om mig igen och viskade sedan i mitt öra ''Jag har saknat dig extremt mycket, det har varit de hemskaste 2 månader på längre.'' ''Jag har saknat dig också!'' sa jag. Jag flyttade mitt huvud från hans axel (eftersom han kramade mig) och jag lutade mig sakta fram. Våra läppar möttes i den mest perfekta kyssen. Han avslutade kyssen och frågade om jag ville ha torra kläder och självklart ville jag de. Jag tog på mig hans mjukisar och en stor mysig tröja. När jag kollade mig i spegeln kom han bakifrån och kramdade om mig. Jag såg att han hade en gitarr i rummet så jag tog den och började spela och sjunga.
Jag såg att han började få tårar i ögonen när jag spelade. När jag slutat hade han fortfarande tårar i ögonen, jag böjde mig fram och kysste honom på läpparna.
Harrys perspektiv
Hon började sjunga och jag börja få tårar i ögonen. När hon sjöng blev jag alltid rörd, jag var så lycklig. Att hon kom tillbaka var bland de bästa som hänt och hon är bara min.
Vi kollade på film och myste hela kvällen och tillslut somnade vi. Jag vaknade nästa morgon med Miley brevid mig. Jag blev helt plötsligt stressad men när jag kollade på mobilen såg jag att det var söndag. Jag reste mig försiktigt så att jag inte skulle väcka henne men hon vaknade ändå. Jag kysste hennes läppar mjukt. Hon såg förvånad ut men sedan log hon med sitt fina leénde.
- Godmorgon sötnos! sa jag
- Godmorgon! sa hon med hennes söta röst
Dagen fortsatte som vanligt, vi kollade på film och åt mycket godis!
Det blev lite försenat men som jag sa jag ska göra kapitlena kortare och oftare. Eller jag ska försöka!
Kommentera då blir det mycket roligare att skriva! Och gärna med ideér, har redan massa men det skulle bli kul och få höra vad ni tycker ska vara med.
- Men du hon kommer tillbaka! Man märkte verkligen hur mycket ni gillade varandra. Jag säger inte det här för att göra dig glad utan för att det är sant. sa Louis
Han hade rätt och jag orkade inte bara ligga där och gråta hela dagen så jag bestämde mig för att bara vara med killarna. ''Tack Louis!'' sa jag och kramade om honom, han var den bästa vännen man kunde ha.
När vi kom ner så kollade killarna på mig med ett frågetecken, jag var för ledsen för att berätta så Louis fick göra de. Alla kom fram och kramade om mig när Louis hade berättat, jag visste att mina vänner alltid fanns där för mig och det var jag väldigt tacksam för.
2 månader senare...
Mileys perspektiv
Månaderna hade gått så fort och vi hade hunnit göra mycket. Chace hade tillexempel tagit med mig på någon fin fest, det var riktigt roligt eftersom jag inte kände någon. Men jag kunde inte hjälpa att jag börjat tänka på Harry, vi hade inte träffats sen jag berättade för honom att jag och Chace var tillsammans. Det var han jag berättade allt för och jag bara sårade honom. Dag efter dag kom jag på att jag verkligen gillade honom. Och dag efter dag kom jag på att jag inte ville vara med Chace längre, det var Harry som var den rätta. Den som betydde mest för mig borta, kanske hela mitt liv. Jag hade gått runt och tänkt ganska mycket på hur jag skulle säga till Chace, hur skulle jag kunna säga att jag måste göra slut för att jag helt plötsligt kom på att han inte är den rätta? Det går inte att säga så, jag måste komma på nått sätt. Ju senare dessto jobbigare blir det, ju tidigare ju bättre blir det. Men tänk om Harry har en ny tjej, jag menar vi har ju inte snackat på 2 månader. Det är väldigt länge, jag väcktes ur mina tankar när Chace ringde. Det var nu jag tog modet och sa att jag behövde snacka, han lät lite orolig när jag sa de. Och han ska vara de, men jag måste göra det här nu.
Efter 15min var jag framme hos Chace, jag måste göra de här! Kom igen Miley du klarar det här, tänkte jag för mig själv. Jag tog ett djupt andetag och knackade på dörren. Vi gick mot hans rum och sattes oss på hans säng och jag började prata, han såg helt chockad ut när jag sa det. Och jag kunde inte hålla mina tårar inne, det var jobbigt det här. Men jag visste att det var det rätta.
- Du ska veta att jag alltid kommer att älska dig vad som än händer! sa jag och kramade om honom
- Jag älskar dig Miley no mather what.
- Jag hoppas vi fortfarande kan vara vänner? frågade jag eller jag hoppas verkligen det. Men när jag sa dom orden ''vänner'' så var det som om en kniv stack mig i hjärtat, så jag sprang därifrån allt vad jag hade. Jag stannade inte och jag kände hur regnet rann ner för mig och gjorde mig helt blöt. Jag sprang och sprang och jag hade hamnat utanför Harrys hus.
Jag knackade på dörren och ner kom hans mamma, vi kände varandra lite granna men när hon såg mig så kramade hon om mig utan att säga nått. Jag försökte andas lungt men det gick inte, jag var ledsen och anfådd inte bästa kombinationen direkt. När jag kände att jag kunde prata så frågade jag om Harry var hemma men det var han inte. Hon sa att han skulle komma hem om cirka 10min och att jag kunde gå upp till hans rum och vänta. Jag kände att hans mamma och jag redan hade förstärkt vår relation efter bara det här.
Jag gick upp på hans rum och satte mig i hans säng, mina tårar hade precis slutat.
Harrys perspektiv
Jag och killarna hade varit med varandra väldigt mycket och det kändes bra, sen Miley kom så var jag bara med henne. Men efter det hon berättade så kunde jag inte snacka med henne, det var för jobbigt.
Killarna och jag hade varit och badat hela dagen men när klockan var 5 så stack jag hem. Louis körde hem mig och jag sa sedan hejdå till alla. Jag gick mot dörren och ropade ''Jag är hemma!'' Jag hörde mamma säga hej och så gick jag upp mitt rum. Precis när jag öppnade dörren såg jag Miley, hon var helt förstörd. Hon var blött och helt svart runt ögonen. Jag sprang fram till min säng där hon satt och kramade om henne. Jag klarade inte av att se henne så här.
Miley perspektiv
När jag hör en röst som säger ''jag är hemma!'', det lät exakt som Harrys röst.
Man hörde fotsteg i trappan, någon öppnade dörren. Han stannade upp och kollade på mig, för det första så såg jag helt förskräcklig ut, jag hade kollat mig i spegeln i hans rum och för det andra så hade jag inte träffat honom på jätte länge. Mina tårar började direkt rinna och han sprang fram till och sattes sig brevid mig och bara kramade om mig. Jag hade saknat honom så otroligt mycket och att inte snacka med honom på 2 månader var hemskt. Det var som att torrtera sig själv.
När han släppt mig så hade mina tårar lugnat ner sig och jag kunde äntligen prata men när jag precis skulle säga nått så började Harry:
- Vad har hänt du ser helt förstörd ut!?
Jag berättade sedan för honom vad som hänt under senaste tiden och han satt och lyssnade. När jag avslutat meningen så kramade han om mig igen och viskade sedan i mitt öra ''Jag har saknat dig extremt mycket, det har varit de hemskaste 2 månader på längre.'' ''Jag har saknat dig också!'' sa jag. Jag flyttade mitt huvud från hans axel (eftersom han kramade mig) och jag lutade mig sakta fram. Våra läppar möttes i den mest perfekta kyssen. Han avslutade kyssen och frågade om jag ville ha torra kläder och självklart ville jag de. Jag tog på mig hans mjukisar och en stor mysig tröja. När jag kollade mig i spegeln kom han bakifrån och kramdade om mig. Jag såg att han hade en gitarr i rummet så jag tog den och började spela och sjunga.
Jag såg att han började få tårar i ögonen när jag spelade. När jag slutat hade han fortfarande tårar i ögonen, jag böjde mig fram och kysste honom på läpparna.
Harrys perspektiv
Hon började sjunga och jag börja få tårar i ögonen. När hon sjöng blev jag alltid rörd, jag var så lycklig. Att hon kom tillbaka var bland de bästa som hänt och hon är bara min.
Vi kollade på film och myste hela kvällen och tillslut somnade vi. Jag vaknade nästa morgon med Miley brevid mig. Jag blev helt plötsligt stressad men när jag kollade på mobilen såg jag att det var söndag. Jag reste mig försiktigt så att jag inte skulle väcka henne men hon vaknade ändå. Jag kysste hennes läppar mjukt. Hon såg förvånad ut men sedan log hon med sitt fina leénde.
- Godmorgon sötnos! sa jag
- Godmorgon! sa hon med hennes söta röst
Dagen fortsatte som vanligt, vi kollade på film och åt mycket godis!
Det blev lite försenat men som jag sa jag ska göra kapitlena kortare och oftare. Eller jag ska försöka!
Kommentera då blir det mycket roligare att skriva! Och gärna med ideér, har redan massa men det skulle bli kul och få höra vad ni tycker ska vara med.
Kommentarer
Trackback
